Statsprisen för informationsspridning har en lång tradition. Idén att belöna populärvetenskaplig kunskap uppstod redan på 1800-talet. I sin nuvarande form har prisen delats ut sedan 1968.
Det första priset delades aldrig ut
Rötterna till statspriset för informationsspridning sträcker sig tillbaka till år 1865. Då beslutade Finlands senat på initiativ av senator J. V. Snellman att belöna tre verk: en vetenskaplig, en skönlitterär och en populärvetenskaplig publikation.
Priset för skönlitteratur tilldelades Aleksis Kivis Nummisuutarit och priset för vetenskaplig litteratur Hans Wilhelm Rothstens Latinalais-Suomalainen Sanakirja.
Däremot kunde man inte enas om vem som skulle få priset för populärvetenskaplig litteratur. De nominerade verken var Zacharias Topelius Naturens Bok och Matthias Putkonens Kristillinen siveyden oppi rakkaalle Suomen kansalle.
Priset delades aldrig ut. Idén om att belöna populärvetenskaplig kunskap aktualiserades på nytt först över hundra år senare.
Informationsspridning fick ett eget statspris år 1968
Finlands statsprissystem reformerades på 1960-talet. I och med reformen inrättades också statspriset för informationsspridning, som delades ut för första gången år 1968.
Till en början föreslogs pristagarna av en priskommitté tillsatt av undervisningsministeriet. År 1972 överfördes uppgiften till den då nygrundade Delegationen för informationsspridning (TJNK). Delegationen lämnar fortfarande förslagen till pristagare, och prisen beviljas av undervisnings- och kulturministeriet.
Antalet pris har varierat under årtiondenas lopp. Under de första åren delades fyra pris ut per år. På 1970- och 1980-talen kunde antalet uppgå till hela 10–13 pris per år.
Under 2000-talet har man vanligtvis delat ut åtta pris per år. Ett av prisen kan ha tilldelats som erkänsla för en betydande livsgärning.
Statsprisen har en lång historia i Finland
Statsprisen för informationsspridning är en del av den finländska traditionen för statlig belöning. Att stödja vetenskap, konst och samhälleligt betydelsefullt arbete sträcker sig flera århundraden tillbaka i tiden.
Rötterna till belönandet på 1600- och 1700-talen
Under den svenska tiden understöddes vetenskap och konst för att stärka statens ställning. År 1640 grundades Kungliga Akademien i Åbo, Finlands första universitet.
På 1700-talet ville man med pris och utmärkelser uppmuntra verksamhet som var till nytta för samhället. Pris delades bland annat ut av Kungliga Vetenskapsakademien i Sverige och Finska Hushållningssällskapet.
De första statsprisen på 1800-talet
På 1800-talet blev stödet till vetenskap och konst mer systematiskt. År 1865 fattades beslut om att dela ut de första egentliga statsprisen inom litteraturen.
Senare började pris beviljas också inom andra konstområden. Utdelningen av litteraturpris blev permanent år 1897, och året därpå grundades statens tonsättarpris. Det första priset gick till Jean Sibelius.
Belöningssystemet utvidgas på 1900-talet
När Finland blev självständigt hade statsprisen redan etablerats som en del av stödet till vetenskap och konst.
År 1918 grundades konstnämnder som lämnade förslag till pristagare till undervisningsministeriet.
Särskilt på 1960-talet reformerades och utvidgades belöningssystemet. Utdelningen av statsprisen för informationsspridning inleddes år 1968.
Senare inrättades också nya utmärkelser, såsom statens journalistpriser år 1993 och Finlands vetenskapspris år 1997.
Internationellt erkännande på 2000-talet
År 2000 fattades beslut om att inrätta det internationella Millenniumpriset för teknologi. Syftet var att öka den finländska vetenskapens och teknologins internationella synlighet.
Det första priset tilldelades år 2004 britten Tim Berners-Lee, som är känd för att ha utvecklat World Wide Web.
Källa: Johan Strömberg, Jussi Nuorteva och Christina Forssell: Valtio palkitsee – Staten belönar. Finska Litteratursällskapet, 2007.
