Bakgrunden till informationsspridningens statspris

Informationsspridningens statspris härstammar från år 1865 då senaten fattade beslut omatt bevilja Finlands första verkliga statspriser. På initiativ avsenator J. V. Snellman bestämde man sig för att dela ut trelitteraturpris: till en vetenskaplig, en skönlitterär och en populariserad publikation.

Det skönlitterära priset gick efter en stor litterär strid till Aleksis Kivis verk Sockenskomakarna och som vetenskapligt verkbelönades Hans Wilhelm Rothstens Latin-finska ordbok.

Som mottagare till de populariserade verkens pris övervägde senaten både Zacharias Topelius Naturens Bok och Matthias Putkonens verk Kristillinen siveyden oppi rakkaalle Suomen kansalle (Kristensedelära för kära Finlands folk), men lyckades inte välja mellan dem och priset delades inte ut. I samma veva glömdes den här formenav litteraturpris bort under mer än hundra år.

Ett statspris för informationsspridningsverksamhet beviljades förförsta gången år 1968. På 1960-talet förnyades statsprissystemet helt och hållet och man skapade även nya pris, varav ett var informationsspridningens statspris. I början lades förslagen på pristagare fram av en priskommission som ministeriet uppförde, men år 1972 överlät man framtagandet av förslag till den nyligengrundade delegationen för informationsspridning.

Antalet pris som årligen delas ut för informationsspridning har varieratfrån fyra stycken under de första åren till 1970- och 1980-talens toppår då man delade ut så många som 10–13 pris. På 2000-talet etablerades antalet pris till åtta stycken, varav vanligtvis åtminstone ett har getts som ett erkännande av enbetydande livsgärning. 

STATSPRISSYSTEMETS HISTORIA

1600- och 1700-talet

När Sverige placerade sig bland de europeiska stormakterna ville det visa sin ställning genom att liksom andra mäktiga länder även gynna vetenskap och konst. I Finland återspeglades tidens anda när rikets tredje och Finlands första universitet, Kungliga Akademien i Åbo, grundades år 1640.

Under 1700-talet ansåg man att statlig belöning hade en viktig betydelse: vid sidan om erkännandet uppmuntrade man till projekt som staten och samhället skulle kunna dra nytta av. De viktigaste belöningsmetoderna var adlande samt hederstitlar och utmärkelser. Medaljer och pris började även delas ut av allmännyttiga sällskap, såsom det år 1739 grundade Kungliga Vetenskapsakademien. Även Finska Hushållningssällskapet, som stiftades år 1797, började dela ut medaljer och pris vid sekelskiftet.

1800-talet

Under första delen av 1800-talet stödde man vetenskapen först och främst genom att utveckla verksamheten vid universitetet som hade flyttats till Helsingfors och från och med år 1839 började senaten även rikta medel till Finska Vetenskaps-Societeten, som hade grundats föregående år.

År 1865 beslutade senaten att bevilja Finlands första verkliga statspriser. På initiativ av senator J. V. Snellman bestämde man sig för att dela ut tre litteraturpris: till en vetenskaplig, en skönlitterär och en populariserad publikation.

Det skönlitterära priset gick efter en stor litterär strid till Aleksis Kivis verk Sockenskomakarna och som vetenskapligt verk belönades Hans Wilhelm Rothstens Latin-finska ordbok. Senaten lyckades inte välja en mottagare till priset för populariserade verk. Priset delades inte ut och den här formen av litteraturpriset glömdes bort under mer än hundra år. Endast ett fåtal statliga litteraturpris delades ut under 1800-talet och inte förrän år 1897 godkände senaten utdelningen av prisen som en bestående verksamhet.

Från och med 1860-talet började man även dela ut statspris för bildkonst och år 1898 fick musiken statens tonsättarpris. Det första priset gick till Jean Sibelius.

1900-talet

När Finland blev självständigt hade statens författarpris, bildkonstpris och tonsättarpris etablerat sin position och undervisningsministeriet fick i uppdrag att dela ut prisen. På initiativ av senator E. N. Setälä grundade man år 1918 konstnämnder, som fick ansvar för att föreslå statspriserna för ministeriet. Förutom litteratur-, tonkonst- och bildkonstnämnden inrättades dramatiska nämnden för teater och byggnadskonstnämnden för arkitektur.

Statens vetenskaps- och konstförvaltning förnyades efter andra världskriget och i början av 1960-talet grundades statens nya pris för bildkonst och fotograferingskonst. Utdelningen eller nomineringen av statsprisen för konst överfördes på 1960-talet till sju konstkommissioner och som ett centralt organ för dem grundades Centralkommissionen för konst år 1968. Under 1960-talet inrättades även nya statspris, bland annat informationsspridningens statspris år 1968.

År 1993 började undervisningsministeriet dela ut journalistpris och år 1997 Finlands vetenskapspris.

2000-talet

År 2000 beslutade man att grunda Millennium-priset, vars syfte var att få internationell uppmärksamhet för finsk vetenskap och teknologi. Det första Millennium-priset tilldelades år 2004 till den brittiska utvecklaren av www-tjänsten, Sir Tim Berners-Lee.

Källa: Johan Strömberg, Jussi Nuorteva & Christina Forssell: Valtio palkitsee – Staten belönar. SKS 2007.