Statspriser för informationsspridning 2019 delades ut

Prisen för livsverk inom informationsspridning beviljades i år till professor Pertti Mustajoki för mycket betydande och långvarig informationsspridning inom hälsokunskap och sunda livsstilsval. Vidare beviljades sju statspris för exemplarisk informationsspridning. forsknings- och kulturminister Hanna Kosonen överräckte priserna i Ständerhuset i Helsingfors onsdagen den 1.10.

Undervisnings- och kulturministeriet delar årligen ut informationsspridningens statspriser för betydande informationsspridningsarbete som utförts inom områdena vetenskap, konst och teknologi och som ökat medborgarnas kunskap och stimulerat den samhälleliga debatten.

Livsgärningspriset för informationsspridning (1) och priset för projektet Sukupuolena ihminen (2) uppgår till 20 000 euro. Övriga priser uppgår till 15 000 euro.

LIVSGÄRNINGSPRISET FÖR INFORMATIONSSPRIDNING:

Professor Pertti Mustajoki för mycket betydande och långvarig informationsspridning inom hälsokunskap och sunda livsstilsval

Pertti Mustajoki (25.4.1943) är läkare inom inremedicin och specialiserad på ämnesomsättningssjukdomar. Han har i över trettio års tid skrivit och föreläst om viktkontroll samt verkat för livsstilsförändringar genom att ge tusentals överviktiga människor individuell handledning och grupphandledning.

Övervikt är en allvarlig hälsorisk. Många av våra folksjukdomar, såsom diabetes, högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdomar, är kopplade till övervikt. I Finland finns över två miljoner överviktiga. Bland dessa kämpar hälften med att gå ner i vikt, och gör upprepade försök att banta. Mustajokis budskap som utkristalliserats under årens lopp och som bygger på vetenskaplig forskning är att olika dieter som begränsar ätandet är ett uselt sätt att gå ner i vikt med bestående resultat. Mustajoki har ur mängder av forskningsresultat samlat in och kuraterat metoder som gör det möjligt att minska kaloriintaget och gå ner i vikt utan strikta dieter. Han har på det sättet gett hopp till överviktiga som jojo-bantar: det är möjligt att gå ner i vikt permanent.

Mustajoki har publicerat många böcker om viktkontroll. Verket Laihdu pysyvästi utkom första gången 1988. Titlar som utkommit sedan dess är bland andra Paahtoleipäkatastrofi (2003), Ylipaino – tietoa lihavuudesta ja painonhallinnasta (2007), Painonhallinta (2010) och senast Vähennä kaloreita ilman dieettiä (2016). Utöver sina böcker har han skrivit många lättfattliga artiklar i tidningar och tidskrifter samt svarat på läsarnas frågor. Pertti Mustajoki har därtill ägnat sig åt omfattande medicinsk publicering, han har publicerat nästan 200 vetenskapliga artiklar och lärobokstexter. På bloggen Painonhallinta – kirjoituksia ylipainosta (www.perttimustajoki.fi) finns tiotals aktuella texter för personer som kämpar med vikten. Mustajoki är en omtyckt föreläsare som berättar att han, särskilt genom sina besök i smågrupper, fått en djupare förståelse för överviktigas svårigheter.

Trots att övervikt har blivit vanligare är det ytterst få finländska experter, om någon, som i sin informationsspridning riktad till en stor publik lika troget och oförtröttligt talat om övervikt som professor Pertti Mustajoki.

PRISER FÖR EXEMPLARISK INFORMATIONSSPRIDNING:

Producent Maiju Ristkari, kurator Nina Suni och fotograf Vesa Tyni för det mångformiga projektet Sukupuolena ihminen

Sukupuolena ihminen är ett projekt som genom flera medier presenterar könsidentiteternas mångfald. Projektet består av en fotoutställning, en bok och en webbplats. Helheten förenar på ett smidigt sätt forskningsinformation, erfarenhetsbaserad sakkunskap samt konst.

Fotoutställningen avbildar transpersoner och har visats på 26 orter runt om i Finland, från Helsingfors till Rovaniemi och från Kuusankoski till Lappo. Vesa Tynis fotografier visar de avbildade på ett respektfullt sätt i för dem betydelsefulla miljöer. Utställningen har ofta visats på allmänna bibliotek, som har till lagstadgad uppgift att främja aktivt medborgarskap, demokrati och yttrandefrihet. Projektet Sukupuolena ihminen är ute i samma ärende, utan att hetsa eller provocera i onödan.

Boken Sukupuolena ihminen är en täckande presentation av könsidentiteter. Den riktar sig till unga, men passar lika bra för vem som helst som är intresserad av könsidentiteter. Det råder inga tvivel om att boken kan stötta och hjälpa unga som söker sin identitet, samt vidga vyerna och tänkandet hos majoriteten som tillhör kategorin cispersoner.

Webbplatsen presenterar personer med avvikande könsidentitet, och berättar deras historia i ord och bild med aktning för de människor som lyft fram sina erfarenheter.

Projektet Sukupuolena ihminen är en lyckad kombination av olika sätt att samla in och sprida information. Projektet använder forskningsinformation, erfarenhetsbaserad kunskap och olika publikationsformer, och fördjupar därigenom förståelsen för ett samhälleligt ämne som rör oss alla och som är på samma gång privat och allmänt. Resultatet är en informativ och mänsklig helhet.

Växtarkeolog och -biolog, filosofie doktor Teija Alanko för verket Malva ja mulperi. Poimintoja entisajan puutarhoista

Forskare inom olika områden, såsom historiker, konsthistoriker, landskapsarkitekter och botaniker, har på ett förtjänstfullt sätt fördjupat sig i den finländska trädgårdshistorien genom olika skriftliga och illustrerade källor. Alanko har i sin forskning kombinerat växtbiologi och växtarkeologi, och genom utvidgade metoder kunnat få fram information som tidigare, bokstavligt talat, varit dold under jord, djupt ner i marken.

I sin bok skapar Alanko med stöd i arkeobotaniska undersökningar en tät men mångdimensionell beskrivning av olika finländska trädgårdstyper, och reder ut historien bakom de växtarter som är typiska för dessa. På detta sätt ritar hon samtidigt upp en karta över hur människorna rört sig i världen och samlat information om medicinalväxter och föda, och kartlägger också estetik och maktsymboler.

Klostrens, slottens, apotekens, herrgårdarnas och prästgårdarnas sätt att skapa trädgårdar och använda växter vittnar om trädgårdshistoriens mångformighet. Samtidigt beskrivs stadsträdgårdarnas uppkomst som akademiska inlärningsmiljöer och kommersiella produktionsanläggningar.

Malva ja mulperi öppnar nya perspektiv på vardagliga växter såsom gårdssyren, potatis och päron, och öppnar läsarens ögon för ursprunget och den exotiska bakgrunden till olika gräs eller förvildade kryddväxter i närmiljön.

Djupgående kunskap om människans förhållande till växter ur såväl kulturell som naturvetenskaplig synvinkel är särskilt värdefull i en tid där odlingslådor blivit en vanlig syn på taken till urbana hus, och där man för att stärka insekternas livskraft föredrar ängar framför kortklippta gräsmattor.

Doktor i statsvetenskap, professor emeritus Seppo Hentilä för verket Pitkät varjot. Muistamisen historia ja politiikka

Professor Seppo Hentiläs verk Pitkät varjot beskriver den dispyt som under olika årtionden pågått i fråga om hur vi bör tolka och minnas 1918 års krig. Ett känt exempel på detta är tvisten om namnet på kriget. Kort tid efter kriget tolkade segrarsidan händelserna som ett frihetskrig, medan förlorarnas röster tystades. Efter andra världskriget började den mer försonliga termen ”medborgarkrig” användas vid sidan av frihetskrigstolkningen, och blev sedan också den vanligare termen. Detta var möjligt för att den bild av ett enhetligt folk som skapats av erfarenheterna från vinterkriget dolde den värsta brutaliteten från 1918 års krig. När det i början av 1990-talet föreslogs att det handlat om ett inbördeskrig, väckte termen fortfarande upprördhet bland anhängarna till frihetskrigstolkningen.

Temat för Hentiläs verk är alltså aktuellt också ur andra synvinklar än de jämna år som förflutit sedan inbördeskriget. Ännu i denna dag kan andra placera dig på Finlands politiska spektrum enligt hur du benämner 1918 års krig. Hentiläs bok beskriver dock inte bara tvisten om hur kriget ska benämnas, utan behandlar på en allmän nivå också hur rådande tolkningar av det förgångna återspeglar samhället. Däri ligger verkets betydelse. Människors uppfattningar styrs med hjälp av tolkningar av det förgångna. De som styr i samhället strävar alltså efter att bestämma också hur det förgångna ska tolkas. Det är historiepolitik.

Forskare, ekolog Katariina E. M. Vuorinen (författarnamn Maria Katajavuori) för verket Kuoleman ja elämän kysymys. Miten yksilöt, lajit ja yhteiskunnat altistavat itsensä tuholle

”När jag föddes hade jag redan börjat dö.” Så inleds Maria Katajavuoris (alias Katariina E. M. Vuorinen) första facklitterära bok Kuoleman ja elämän kysymys. Katajavuori visar i sin bok att såväl celler som civilisationer är självdestruktiva system som inte tar chansen till evigt liv utan istället väljer döden. Fenomenet förklarar varför människokroppen åldras, varför arter driver sig själva till utrotning och varför människosamhällen förstör sin miljö. Även om denna tes ter sig dyster är bokens budskap det motsatta: att förstå självdestruktiva system är det första steget för att hitta fungerande lösningar för att förhindra miljöförstöring.

Texten växlar i hisnande takt från det lilla till det stora och från biologi till samhällsvetenskaper. Katajavuori jämför människokroppens förfall med en brödrost av dålig kvalitet, framställer slemsvampar som mönsterelever inom hållbar konsumtion, och likställer dragen hos de ormar som är tvättbjörnens byte med vilseledande miljömarknadsföring. Det är dock inte fråga om några ytliga retoriska knep, utan en kedja av välargumenterade påståenden.

Bokens långa referenslista kryllar av internationell toppforskning, och man skulle hoppas att verket skulle väcka intresse också i utlandet.

Maria Katajavuoris verk Kuoleman ja elämän kysymys. Miten yksilöt, lajit ja yhteiskunnat altistavat itsensä tuholle är säreget och tankeväckande. Tack vare ett förträffligt berättande och ett vackert språk är boken sitt dystra tema till trots en njutbar och fartfylld läsupplevelse, ett slags berg-och-dalbana som inte lämnar läsaren oberörd.

Doktor i samhällsvetenskap, sociolog Anna Kontula för verket Eduskunta. Ystäviä ja vihamiehiä

Anna Kontulas verk Eduskunta. Ystäviä ja vihamiehiä är en tät skildring som presenterar inifrån vad som händer i den finska demokratins kärna, riksdagen.

Verket ger vanliga medborgare en glimt bakom kulisserna och tillgång till sådan information som inte finns i massmedier eller riksdagshandlingar. Boken berättar om de oskrivna regler som styr riksdagsledamöternas arbete, liksom om de vanor och den hackordning som råder i riksdagen. Den åskådliggör med tydliga exempel hur arbetet sätter riksdagsledamotens livskontroll, familj och parförhållande på prov. Boken behandlar hur man kommer in i riksdagen och behåller sin plats, riksdagsledamotens inkomster och förmåner, samt den betydelse nätverk och information har i beslutsfattandet.

Forskare Anna Kontula har varit riksdagsledamot sedan 2011. I boken Eduskunta. Ystäviä ja vihamiehiä gör Kontula sociologiska observationer i en gemenskap där hon själv är fullvärdig medlem. Dessutom intervjuar hon 16 riksdagsledamöter som berättar om påfrestningarna i riksdagsarbetet. Boken är ändå ingen konfliktcentrerad maktundersökning, utan en lättfattlig beskrivning av gruppdynamiken i riksdagen.

Anna Kontula kombinerar skickligt forskarens professionella blick med sitt arbete som riksdagsledamot. I verket gör hon upp med uppfattningar om att riksdagsarbetet bara handlar om att dricka kaffe och trycka på röstningsknappen, och tar en närmare titt på hur den representativa demokratin verkställs på den arbetsplats som kallas Riksdagen. Verket är forskarens och riksdagsledamotens berättelse om hur de 200 riksdagsledamöternas miniatyrvärld fungerar och förblir arbetsduglig.

Journalist Kimmo Oksanen och fotograf Heidi Piiroinen för verket Ohikuljetut. Erään kerjäläisperheen tarina

Journalist Kimmo Oksanen och fotograf Heidi Piiroinen har följt en rumänsk tiggarfamilj i tio års tid (2007–2017). Arbetet har resulterat i en fotoutställning, flera tidningsartiklar och slutligen boken Ohikuljetut. Erään kerjäläisperheen tarina, som i ord och bild berättar Mihaelas historia.

Mihaela föddes 1991 i Rumänien. Hon kom till Finland som sextonåring efter många om och men, i avsikt att tjäna sitt levebröd genom tiggeri och skicka pengar också till de släktingar som blivit kvar i Rumänien. Myndigheterna ville skicka tillbaka Mihaela till hemlandet, eller på myndighetsspråk ”hjälpa hem henne”. Processen avbryts när Mihaela börjar föda i stationshallen.

Oksanen och Piiroinen lyfter genom boken, artiklarna och utställningen fram de romska tiggarnas situation. Avsikten har inte varit att sammanställa ett infopaket om den romska kulturen eller lägga fram en samhällsanalys, även om sådana element ingår i verket. Upphovsmännen har i stället berättat om människor som är unika, som alla vi andra. Människor som har drömmar och målsättningar men som stöter på ovanligt många hinder på vägen.

Boken berör, den väcker tankar och även hopp. Upplägget är deskriptivt men också mänskligt och varmt. Oksanen och Piiroinen har arbetat länge och förtjänstfullt för att kunna beskriva romernas liv och hjälpa oss andra att förstå ett av Europas största mänskliga lidanden. Dokumentära bilder och rapportering i dagboksform lyfter fram olika perspektiv och gör upp med fördomar.

Verket skuldbelägger inte romerna, och inte heller de som av sina egna skäl går förbi dem. Kimmo Oksanen och Heidi Piiroinen gick inte förbi dem utan med dem.

Vetenskapsjournalist Marcus Rosenlund för verket Väder som förändrade världen

Verket Väder som förändrade världen bidrar med en väl avvägd och vidsträckt synvinkel till den samhälleliga debatten om klimatförändringar. Marcus Rosenlund skapar av sinsemellan skenbart oberoende händelser en berättelse som åskådliggör sambandet mellan människa och natur.

Väder som förändrade världen kombinerar på ett skickligt sätt många olika kunskapsområden. Marcus Rosenlund berör bland annat klimatforskning, meteorologi, historieforskning och forskningsresor.

Väder som förändrade världen beskriver hur väder och klimat överallt och i alla tider spelat en stor roll för mänsklighetens utveckling. Rosenlund belyser, genom lättförståeliga och mångsidigt utvalda fall, hur väder och klimatförhållanden satt mänskligheten på hårda prov. Svåra klimatförhållanden har påverkat såväl politik som vardag: såväl krig som matvanor.

Rosenlund inger hopp inför bemötandet av de nu pågående klimatförändringarna. Vädret förändrar världen, men Rosenlund visar att människan har förmåga att förändra sitt sätt att verka, och klara sig ur de svåraste naturkatastroferna.

Mer om bakgrunden till informstionsspridningens statspriser finns på denna sida